Den senaste tiden har jag verkligen flyttat runt och det har vart 

väldigt påfrestande många gånger, tankarna kommer ganska ofta

då jag undrar hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig lämnade Hallsta?!

 Jag antar att det slutar på plus minus noll för det finns mycker positivt

men även negativa saker med det.

 

 Något jag verkligen har lärt mig är att uppskatta är mina vänner.

När man bor så som jag gör nu och inte har så mycket människor

runt om sig i vardagen så saknar jag mina vänner helt otroligt mycket,

jag saknar att bara kunna ta en spontan fika eller att få ett samtal

"ska du med dit idag? " eller bara ta en spontan utgång eller

att det bara plingar på dörren och där står någon som vill komma

och hälsa på bara för att.

 Mina vänner är verkligen guld värda och jag älskar dom verkligen

 men någonting som gör mig så himla ledsen att höra är när

någon känner sig totalt sviken av sin vän, känner att den vännen

inte bryr sig längre.

 Vi måste tänka på att våra vänner är det mest dyrbaraste vi har,

det spelar ingen roll hur mycket jag älskar min pojkvän t.ex.

vi måste ändå ha någon som vi kan bolla ideér med, få

prata av oss med, finnas för, njuta av, bara vara med för

har du inte det så kommer du inte att fungera som människa

och i och med det så är det många bitar i ditt liv som går till spillo..

 

Jag vill inte säga att jag sitter här och vet bäst men det är såhär

det fungerar för mig. Visst har jag känt mig sviken stundtals men

jag är säker på att jag har fått mina vänner att känna likadant

vid ett par tillfällen, sånt händer ju men det som inte får hända är ju att

man börjar tveka på om sin vän verkligen bryr sig.

 Kanske är vännen för upptagen med sina egna problem?

eller är han/hon bara allmänt uttråkad och ointresserad av det du säger.