Vecka 23

Det har varit en lång dag idag med skola och ett spännande studiebesök.
Jag var jätte trött när jag kom hem, men efter att A åkte på träning passade jag på att ta en
lång dusch samt att pyssla om mig själv lite, så nu ska jag snart sova.
 
Idag går vi in i vecka 23. Om jag ska vara ärlig så tänker jag inte så mycket
på att jag är gravid för tillfället. Däremot har jag börjat känna av en enorm trötthet igen.
 jag försöker verkligen att ta det lugnt och lyssna på kroppens alla signaler men jag
är orolig för att jag kommer vara tvungen att ta det ännu lite lugnare framöver.
Min hud har även blivit ännu känsligare (den är alltid känslig på vintern) och det
har resulterat i en extrem klåda som gör att jag har fina rivmärken på magen,
även om jag smörjer in mig flera gånger om dagen. 
 
Barnet v.23: Barnet är nu ca 20 cm långt mellan huvud och tjärt och väger ca 465 g
i början av veckan och ca 550 g vid veckans slut.
Man kan fortfarande ana skelett och organ genom barnets hud.
Barnets hörsel förbättras och de kan nu urskilja olika ljud både inifrån och utifrån din kropp.
När ditt barn föds kommer det att känna igen din röst på både tonläge och rytm.
Du kan stimulera ditt barns utveckling av nervsystemet genom att prata med
och sjunga för ditt barn redan nu.
 


 
 
 

Lyckligt lottad

 
 
 
Oj vad tiden går fort, jag hänger inte riktigt med nu när vardagen är i full gång igen.
På Onsdag går vi redan in i vecka 23 och på bilderna ovan bär jag ett smycke som jag fått av A´s syster.
Jag har börjat ta bilder varje vecka och oj vad magen har växt på bara tre veckor!?
Vi väntar ivrigt på att få träffa våran lilla pojke och vi är riktigt nyfikna på hur han kommer se ut.
 
A är så otroligt engagerad när det gäller graviditeten, för många är det en självklarhet
att killen ska vara det men jag vet många fall där det inte har varit så.
Han är jämt mån om hur jag mår, om jag känner något, han är alltid förstående 
(även när hormonerna bråkar med mig), och det är verkligen guld värt! 
Jag kan inte ha det bättre än vad jag har det, och våran lilla pojke skulle inte kunna 
få en bättre pappa. Jag är lyckligt lottad som har just honom!!
 

Det personliga brevet

 
Ikväll har jag hjälpt A att fila lite på ett personligt brev eftersom det börjar bli hög tid
för honom att titta efter jobb i trakterna runt Stockholm.
I samband med detta hittade jag mitt personliga brev som jag skickade in tillsammans
med min ansökan till skolan för två(!) år sedan. Jag minns så väl när jag och min fina vän Emma satt
på fiket och knåpade ihop det, jag var så glad att jag fick hjälp med det!
 
Tänk att det var en av de många bidragande orsakerna till att jag kunde påbörja denna utbildning.
Jag må vara rätt less och omotiverad på att sitta i skolbänken just nu,
men jag är ändå oerhört glad och tacksam att jag fick den här möjligheten.
Jag ångrar inte mitt val av utbildning över huvudtaget.