Vi har gått in i vecka 37 (36+3) och nu räknas jag väl som höggravid på riktigt.

Näst intill dagligen får jag höra kommentarer som "bebisen kan ju komma när som helst nu".

 Jag kan ändå inte förstå det, det är som att jag har fastnat runt v.33, även om jag känner

av betydligt mycket mer av graviditeten nu än vad jag någonsin har gjort förut.

Det kanske beror på att jag sedan första dagen har haft en stark magkänsla av att våran lilla

kille kommer komma för tidigt men endast ett par dagar (max en vecka) för tidigt.

A brukar skoja om att jag har en "deal" med honom just för att jag helst vill klara hela praktiken

innan han kommer.

 

 

I Onsdags var vi på en gruppträff/föräldrautbildning på mvc tillsammans med fyra andra par

som har bf i närheten av oss. Jag kan inte säga att dagen gav mig så mycket förutom

informationen från försäkringskassan. Förutom försäkringskassans information pratades det en del om

amning och relationer till både barn och partner. Vi fick också se en förlossningsfilm som inte alls var

lämplig för någon som mig som har en rätt rejäl förlossningsrädsla, självklart satt jag närmast tvn också.. 

 

Hela filmen var som sagt "hemsk" att se förutom när alla bebisar väl kom ut, då höll jag på att

börja stortjuta, haha hej gravidhormoner...

 

Bebis v.37 - Barnets totala längd är nu ca 47 cm och det väger ca 2,79 kg i början av veckan och

ca 2,97 kg vid veckans slut. De allra flesta barn fixerar sig under sista delen av graviditeten, inte

ovanligt från vecka 37. Karaktären på fosterrörelserna ändras, dock ej frekvensen. Du ska känna liv

i magen varje dag.