Jag är oerhört less, besviken och trött just nu (mycket kanske beror på hormoner, jag vet inte),

ansvar är verkligen någonting jag vet vad det handlar om men det finns en gräns för alla människor.

Det som skrämmer mig mest är att jag inte har en enda människa att vända mig till för att lufta detta.

Självklart har jag min underbara sambo men han ska inte behöva ta allting,
han gör redan allting för mig och han står verkligen ut med mina utmattande hormonsvängar.

 

Idag går vi in i vecka 25 vilket betyder att det "bara" är 15 veckor kvar tills vi får träffa dig.

Bebis rörelser blir allt mer tydliga (vilket är helt underbart) men annars känner jag mig

inte alls så gravid faktiskt, förutom småsaker då. Jag börjar känna mig lite klumpig i vissa rörelser

plus att jag tycker att graviditeten börjar sätta sig på andra ställen än bara magen,

vi ska träffa våran bm nästa vecka så vi får väl se hur mycket jag har gått upp då (vill inte veta, haha).

Hormonerna spritter fortfarande i kroppen men jag tror att jag börjar kunna hantera det på

ett bättre sätt nu (bortsett från vissa dagar då såklart), men jag ska nog inte säga för mycket.
Något säger mig att detta inte är över än.

 

Barnet v.25: Är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger 680g i början av veckan

och ca 790g vid veckans slut. Barnet kan ligga så att det trycker på urinblåsan vilket gör

att du måste gå på toaletten ofta. Navelsträngen är tjock och elastisk, den innehåller

två artärer och en ven. För att förhindra att blodkärlen trasslar ihop sig så ligger de inbäddade

i geléaktig massa, s.k. Whaton´s jelly. Mot slutet av graviditeten är navelsträngen

ungefär lika tjock som en tumme och mellan 50-58 cm lång. Barnets permanenta

tänder bildas, de kommer fram sen när barnet har tappat sina mjölktänder.