Ett hjärta av guld!
på min älskade morfar som omkom i en trafikolycka
med motorcykeln för nästan 1,5 år sen.
Tänk att det har gått så fort!?
Dagen allting hände minns jag fortfarande så väl.
När jag tillsammans med min morbror kom in till Karolinska,
vi kom in till rummet där mormor, mamma och hennes
farbror satt och jag såg deras miner.
Jag förstod men jag ville inte förstå!
Det är hemskt!! Du var inte ung längre men du
hade ju så många år kvar!
Jag har alltid vart morfars lilla flicka.
Jag förstår inte hur man kan vara så godhjärtad som du var!?
Du ville aldrig någon illa någonsin och på 18 år tror jag
att jag såg dig arg max 3 gånger.
Det hela är så otroligt orättvist men samtidigt så fick du den
finaste döden du någonsin kunnat få om man får säga så!
Motorcykeln var ju ditt liv enda sen du var liten.
och du slapp lida. Det viktigaste av allt.
På begravningen så var du där med oss, solen strålade in
genom fönstret och jag bara vet att det var du..
Men morfar...
det är för tomt.. kan du inte bara komma tillbaka?
bara för en stund...
Min morfar hade och har fortfarande ett hjärta av GULD <3