Tiden på BB

Det tog längre tid än jag trodde för mig att uppdatera här men jag har haft fullt upp,
jag är dock glad och tacksam över att det fortfarande är så många av er som har kikat in här.
Nu har vi kommit hem och hunnit landa någorlunda även om vi fortfarande lever kvar i den fantastiska
bebisbubblan.
 
Den trettonde juni kom alltså vårat lilla underverk till världen med en rasande fart.
På kvällen innan kände jag av lite förvärkar precis som vanligt men när jag hade gått och lagt mig
fick jag helt plötsligt springa på toaletten med typ fem minuters mellanrum så redan då började jag
förstå att någonting var på gång. Vid 03 började jag få värkar som liknade riktiga värkar så jag väckte
A, sen har jag verkligen ingen koll på tiden men jag vet att vi vart inskrivna på förlossningen 04.20
(De 2.7 milen till förlossningen har aldrig varit så långa) och att han var ute 08.14.
Förlossningen klarade jag mig igenom med endast lustgas och världens bästa stöd från A
på något jäkla sätt, fråga mig inte hur. Jag vet bara att jag aldrig har varit så trött i hela mitt liv
som jag var i slutet. Tack och lov att det "bara" tog drygt fyra timmar.
 
Efter förlossningen fick jag åka ner på operation. Jag fick ryggbedövning som sedan gav mig
jordens jävla huvudvärk på Söndag eftermiddag. Det enda läget som fungerade var helt liggandes 
då jag inte kände någon smärta alls men så fort jag satt mig upp trodde jag allvarligt talat att huvudet skulle
sprängas. Detta gick sedan över på kvällen och jag kunde vara uppe med Dewin de få gångerna han
vaknade på natten. Jag mådde även bra på Måndag förmiddag så jag var inställd på att få åka hem
på eftermiddagen men då slog samma huvudvärk till igen och jag var sängliggandes, barnmorskorna
ringde upp en narkosläkare som predikade om allt och ingenting men kom sedan fram till att det antagligen
inte fanns någonting att göra åt huvudvärken eftersom han absolut inte trodde att det var på
grund av bedövningen. Han sa åt mig att äta smärtstillande (som jag tydligt sa inte hjälpte ett dugg)
och dricka kaffe så skulle jag se att det gick över. Jag gjorde som han sa och även på Måndagen gick
huvudvärken över på kvällen och jag var HELT säker och bestämd över att vi skulle åka hem på
Tisdagen. Tisdagen kom och huvudvärken var där redan från morgonen och jag var
sängliggandes HELA dagen, jag ska också säga att huvudvärken alltså gjorde så att jag knappt
kunde amma och att ta sig till toaletten var rena helvetet.
 
Vid det här laget var jag så jäkla ledsen och frustrerad över att ha så ont
och framförallt för att jag inte kunde vara uppe med Dewin, han var hos mig så ofta han var nöjd men
det är en unge som gillar rörelse så han trivdes bäst hos pappan som kunde vara uppe och gå med honom.
När jag insåg att vi inte skulle komma från BB på Tisdagen heller på grund av att jag aldrig skulle kunna
ta mig ner till bilen så bröt jag ihop totalt. Allting fungerade så bra med Dewin och jag hade världens
hemlängtan men på grund av min huvudvärk kom vi ingenstans..
 
På Onsdag morgon kom jag i alla fall upp och kunde ta en dusch men vid frukosten kom den där
jävla huvudvärken tillbaka, tack och lov såg rätt barnmorska detta och ringde upp narkosläkaren igen som
fick göra en ny bedömning på mig. Av den bedömning som gjordes konstaterade man att min huvudvärk
visst berodde på bedövningen jag hade fått vid operationen, att det hade blivit en "läcka" så att trycket
i huvudet påverkades. Det bestämdes att de skulle göra en bloodpatch på mig, de tog blod från mig och 
sprutade in i ryggen som ett "plåster" på läckan. Efter att de hade gjort detta så var min huvudvärk över på 
cirka 2 minuter. Jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv kan jag säga!! Det var nästan en obeskrivlig känsla att få slippa den huvudvärken. Efter detta fick vi äntligen åka HEM!
 
I och med detta så har det inte alls känts
konstigt att komma hem som många har beskrivit, det har bara varit så jäkla skönt!! Idag kommer de 
på hembesök från BVC och jag är faktiskt lite nervös över detta men jag hoppas att det ska gå bra,
jag ska försöka skriva ett inlägg om det senare idag!
 
 
Här om morgonen kom jag in i sovrummet och fick se mina fina killar sovandes så här,
tror ni att mitt hjärta smälte eller!!

Kommentera här: