Hemlängtan
Idag längtar jag hem jätte mycket till mina nära och kära!!!
Min familj ställer upp så mycket på mig just nu så jag vet verkligen
inte hur jag ska kunna visa min tacksamhet när jag är flera mil bort..
Jag börjar känna att tiden vi har är dyrbar och vad som helst kan hända i morgon!
Och så har vi mina fina vänner, jag saknar er otroligt mycket!!
Jag tror inte att det finns någon som faktiskt förstår det här eftersom jag alltid får
svaret "men du åker ju hem snart" eller "åh vad jobbigt" eller det värsta
"åh jag förstår dig" DET ÄR DET INGEN SOM GÖR!!!
Jag behöver mina vänner och min familj NUU... Det här är faktiskt inte roligt längre!
MEN för att vara positiv någonstans i den här negativa röran så vet jag nu efter
alla dessa månader vilka som faktiskt står kvar på samma plats!
Dom som kan stå ut med att jag inte är så bra på att höra av mig,
dom som förstår att jag får svackor pga att jag har lämnat "allt" och börjat om,
dom som faktiskt vet att man kan komma hit och hälsa på fast det är långt,
dom som inte är rädd att prata med mig fast jag nästan kan skrika rakt ut samtidigt
som tårarna sprutar, ni som vet att jag älskar er lika mycket som jag alltid gjort,
ni som inte har glömt bort mig. Jag hoppas verkligen att ni vet att jag ÄLSKAR er för det!
Jag kan ju säga att det är inte många men jag är i alla fall glad över dom få
som faktiskt står där som mina "pelare i livet"
Min mormor är verkligen någon som jag uppskattar så otroligt mycket, jag
har alltid gjort det men jag måste ändå säga att sen vi förlorade vår fina (världens finaste)
morfar så har jag lärt mig att uppskatta min mormor på ett helt annat sätt för jag vet hur
fort det kan gå. Jag minns fortfarande dagen då morfar somnade in som om det vore igår
och jag vet att om det skulle hända mormor någonting och jag inte har fått se henne på länge
så kommer det bli så mycket värre.. Jag är helt enkelt jätte rädd att förlora min mormor <3
skriven
<3